Fyra hålkort i stället för två
Omaha delas ut som Texas Hold’em med en skillnad i första steget: varje spelare får fyra egna kort i stället för två. Bordet får som vanligt tre kort på floppen, ett på turn och ett på river, med fyra satsningsrundor. Mörkar och knapp fungerar som i grundreglerna för Hold’em.
Den regel som skiljer spelen åt vid visning är strikt. Enligt PokerStars regler för Omaha använder varje spelare exakt tre av de gemensamma korten tillsammans med exakt två av sina hålkort. Varken mer eller mindre. I Hold’em får du använda båda, ett eller inget av dina egna kort; i Omaha alltid exakt två.
| Texas Hold’em | Omaha | |
|---|---|---|
| Egna kort | 2 | 4 |
| Gemensamma kort | 5 | 5 |
| Egna kort som får ingå i handen | 0, 1 eller 2 | Exakt 2 |
| Bordskort som får ingå | 3, 4 eller 5 | Exakt 3 |
| Tvåkortskombinationer per spelare | 1 | 6 |
Med fyra hålkort kan du välja två på sex sätt: räkna alla par bland fyra kort och du får (4 × 3) / 2 = 6. Varje spelare ”har” alltså sex Hold’em-händer på en gång, och därför är starka händer vanligare vid visning.
Pottgräns: så räknas den största höjningen
Omaha spelas oftast med pottgräns (pot limit). En satsning får då som mest vara lika stor som potten. PokerStars ger ett exempel som vi räknar igenom med marker utan pengavärde: potten är 100 och ingen har agerat i rundan. Första spelaren får satsa som mest 100. Nästa spelare kan lägga sig, syna 100 eller höja.
Höjningens tak beräknas i två steg. Först räknar du potten som den blir efter din syn: 100 + 100 + 100 = 300. Sedan får du höja med som mest det beloppet, alltså 300 till. Spelaren lägger då totalt 100 + 300 = 400 marker, vilket PokerStars anger som maximal höjning ”till 400”. Minsta höjning är lika stor som den föregående satsningen, här ytterligare 100.
I fast gräns (fixed limit) finns ingen sådan räkning; där anger PokerStars ett tak på fyra satsningar per spelare och runda: satsning, höjning, återhöjning och sista höjningen (cap). I satsningsreglerna för no-limit beskrivs minsta höjning och all-in närmare; de begreppen gäller även här.
Så bildas och jämförs händerna
Handrankingen är densamma som i handreferensen. Skillnaden ligger i vilka kort som får bilda handen. Tre konstruerade exempel visar var läsfelen brukar uppstå.
Fem hjärter i sikte, men ingen färg.
- Bordet
- Spelare A
- Spelare B
A ser fem hjärter bland sina nio kort, men bara två hålkort får användas och bordet bidrar med två. Fyra hjärter är inte färg. A:s bästa hand är esshögt: A♥ J♥ tillsammans med K♥ 9♥ 7♣. Spelare B använder 7♦ 7♠ med 7♣ K♥ 9♥ och har triss i sjuor. B vinner.
Två par på bordet gör inte alla till kåk.
- Bordet
- Spelare A
- Spelare B
I Hold’em skulle A ha kåk, damer över åttor, med ett enda hålkort. I Omaha måste A använda två hålkort och tre bordskort. Q♣ och 9♦ med Q♠ Q♦ 8♣ ger Q-Q-Q-9-8: triss i damer. Ingen kombination av två av A:s hålkort och tre bordskort ger kåk, eftersom A saknar ett andra kort som parar bordet. Spelare B använder 8♠ 2♣ med 8♣ 8♥ 2♦ och har kåk, åttor över tvåor. B vinner.
Stege mot högre stege.
- Bordet
- Spelare A
- Spelare B
A har J♥ 7♣ med 10♠ 9♠ 8♦: en knekthög stege. Paret i ess hjälper inte: de två hålkort som bildar stegen är redan valda. B har Q♦ J♣ med K♣ 10♠ 9♠: en kunghög stege. B vinner. Den högsta möjliga stegen på detta bord är just K-Q-J-10-9, och den brukar kallas nötstegen.
Varför näst bästa hand oftare förlorar
Med sex tvåkortskombinationer per spelare är chansen större att någon vid bordet har exakt den hand bordet tillåter. En knekthög stege är en stark hand i Hold’em. I Omaha, där flera spelare kan hålla Q-J, är den ofta en förlorande hand.
Därför talar Omahaspelare om ”nötterna”: den bästa hand som bordet tillåter. Innan du synar en stor satsning på river, ställ frågan i två steg. Vilken är den bästa möjliga handen på detta bord? Har jag den, eller en sämre version av samma handtyp? Frågorna ger ingen strategi, men de hindrar den vanligaste överskattningen.
Öva med kortlek
Dela ut fyra kort till tre platser och lägg fem kort på bordet. Skriv för varje plats ner alla sex tvåkortskombinationerna och den bästa femkortshanden varje kombination ger. Först därefter jämför du platserna. Det är exakt det steg som spelet kräver vid visning.
Kontrollfråga: bordet är A♠ K♠ Q♠ J♠ 3♦ och du har 10♠ 2♣ 2♦ 2♥. Vilken hand har du?
Stegen till ess kräver fyra bordskort och är inte tillåten. Färg kräver två spader på handen, och du har bara en. Triss i tvåor kräver tre hålkort. Det som återstår är två tvåor med A♠ K♠ Q♠: par i tvåor med ess, kung och dam som skiljekort. Det är din bästa hand.
Vanliga missförstånd
”Jag har fyra kort, så jag väljer de två som passar.” Rätt, men bara två. De andra två ingår aldrig i den färdiga handen.
”Bordet har fyra spader och jag har ett ess i spader.” Det är inte färg. Du behöver två spader på handen och tre på bordet.
”Jag har par på handen och bordet har par, alltså kåk.” Kontrollera att handen verkligen är två hålkort och tre bordskort. Q-Q på handen med Q och ett par på bordet är kåk. En ensam Q på handen med Q-Q på bordet är triss, om inte ditt andra hålkort också parar bordet.
”Pottgränsen är det som ligger i potten just nu.” Vid en höjning räknas potten efter din syn: därför får höjningen i exemplet vara 300, inte 200.
Nästa steg är Omaha Hi/Lo, där samma tvåkortsregel används två gånger i samma hand. En översikt av alla varianter finns i variantindexet.
Källor till guiden
Egna exempel och antaganden anges i texten.