Tre satsningar, tre syften
En satsning kan ha olika avsikter, och avsikten avgör hur den ska räknas på. Wikipedias pokerordlista skiljer på tre fall. En värdesatsning görs av en spelare som vill bli synad. En bluff görs med en hand som sannolikt inte är bäst, för att vinna potten direkt eller för att dölja sitt spelmönster. En semibluff görs med en hand som har rimlig chans att förbättras, men med avsikten att en bättre hand ska lägga sig redan nu.
Skillnaden är inte handen utan vad du hoppas att motspelaren gör. Värdesatsningen vill ha en syn; bluffen vill ha en fold; semibluffen har två vägar att vinna och tar den som erbjuds. I resten av guiden räknar vi på var och en, med marker utan pengavärde och konstruerade siffror.
Hur ofta måste en bluff lyckas?
Anta att en bluff bara kan sluta på två sätt: motspelaren lägger sig och du vinner potten, eller motspelaren synar och du förlorar satsningen. Fler satsningsrundor, delade potter och oväntade vinster vid visning lämnar vi utanför. Med potten P och satsningen B är nollpunkten den foldfrekvens f där vinst och förlust tar ut varandra:
f × P − (1 − f) × B = 0, alltså f = B / (P + B).
| Satsning i förhållande till potten | Beräkning | Motspelaren måste lägga sig minst |
|---|---|---|
| Halva potten | 0,5 / 1,5 | 33,3 % |
| Två tredjedelar av potten | 0,667 / 1,667 | 40,0 % |
| Hela potten | 1 / 2 | 50,0 % |
| Dubbla potten | 2 / 3 | 66,7 % |
Med 60 marker i potten och en satsning på 40 blir det 40 / 100 = 40 %. Lägger sig motspelaren oftare än så, vinner bluffen marker i längden; mer sällan, förlorar den. Notera att kravet stiger med satsningens storlek: en större bluff kräver fler folds för att bära sig, samtidigt som den kanske skrämmer fler händer. Tabellen ger bara gränsen, inte hur ofta en viss spelare faktiskt lägger sig.
Semibluffen: foldchans plus träffchans
Ordlistan kallar den andel av potten som du i genomsnitt vinner genom att motspelaren lägger sig för foldvärde (fold equity). Semibluffen lägger ihop det med chansen att träffa. Anta samma pott på 60 och samma satsning på 40 på floppen, och att du har ett färgdrag:
Nio hjärter återstår bland 47 okända kort. Chansen att träffa minst ett på turn eller river är 1 − (38 / 47) × (37 / 46) = 34,97 %, som i sannolikhetsguiden. För exemplet antar vi att en syn avslutar satsandet, att båda korten får ses, att varje hjärter vinner och varje miss förlorar. Blir du synad ligger 100 marker i potten utöver din egen insats:
0,3497 × 100 − 0,6503 × 40 ≈ +8,95 marker när du blir synad.
Under de antagandena är satsningen lönsam redan om motspelaren aldrig lägger sig, eftersom pottodds och träffchans räcker på egen hand. Varje fold är ren vinst ovanpå. Byt nu färgdraget mot ett hålstegsdrag (gutshot) med fyra outs. Träffchansen blir 1 − (43 / 47) × (42 / 46) = 16,47 %, och värdet när du blir synad 0,1647 × 100 − 0,8353 × 40 ≈ −16,95 marker. Nu behövs folds. Satsningen når noll när
f × 60 + (1 − f) × (−16,95) = 0, alltså f = 16,95 / 76,95 ≈ 22,0 %.
Jämför med den rena bluffens 40 %. Draget sänker kravet på foldfrekvens med nästan hälften; det är detta som gör semibluffen till en egen kategori. Antagandet att alla träffar vinner är dock generöst, och en motspelare som höjer i stället för att syna ändrar hela räkningen. Se pottoddsguiden för vad som händer när fler satsningar väntar.
Varför bluffar mot många spelare misslyckas
En bluff som ska vinna potten direkt måste få alla kvarvarande spelare att lägga sig. Anta att tre motspelare var och en lägger sig 60 % av gångerna, oberoende av varandra. Sannolikheten att alla tre gör det är 0,6 × 0,6 × 0,6 = 21,6 %. En pottstor bluff kräver 50 %. Mot en enda spelare med samma benägenhet skulle 60 % räcka väl; mot tre räcker inte ens 70 % var, eftersom 0,7 upphöjt till 3 = 34,3 %.
Oberoendet är dessutom ett snällt antagande. Ju fler spelare som sett floppen, desto större är chansen att någon har en hand som inte lägger sig alls. Räkningen förklarar varför lyckade bluffar oftast riktas mot en spelare, och varför en satsning i en pott med fyra deltagare oftare bör vara en värdesatsning. Vad motspelarna kan ha hjälper handläsningsguiden dig att strukturera.
Värdesatsningen ställer motsatt fråga
För en värdesatsning är frågan inte hur ofta motspelaren lägger sig, utan hur ofta du har bäst hand när du blir synad. Om du satsar 40 i en pott på 60 och blir synad, vinner du 100 när din hand håller och förlorar 40 när den inte gör det. Nollpunkten är då 40 / 140 ≈ 28,6 %: du behöver vinna minst så stor andel av de synade fallen. Att motspelaren ibland lägger sig kostar dig ingenting i den kalkylen; det innebär bara att potten vanns utan visning.
De två räkningarna speglar varandra. Bluffen förlorar på syner och vinner på folds; värdesatsningen vinner på syner och är likgiltig inför folds. En satsning som varken vinner tillräckligt ofta när den synas eller får tillräckligt många folds är varken det ena eller det andra, och det är oftast den satsningen som är dyr.
Övning: räkna gränsen själv
Lägg upp 90 marker som pott. Bestäm en satsning och räkna nollpunkten med formeln ovan innan du tittar på svaret. Byt sedan satsning och upprepa.
Satsning 30 i en pott på 90
30 / (90 + 30) = 30 / 120 = 25 %. Motspelaren måste lägga sig minst en gång av fyra.
Satsning 90 i en pott på 90, med 8 outs och två kort kvar
Ren bluff: 90 / 180 = 50 %. Träffchansen med åtta outs är 1 − (39 / 47) × (38 / 46) = 31,45 %. Synad: 0,3145 × 180 − 0,6855 × 90 ≈ 56,61 − 61,69 = −5,08 marker. Kravet blir f × 90 + (1 − f) × (−5,08) = 0, alltså f ≈ 5,08 / 95,08 ≈ 5,3 %.
Svaren bygger på samma förenklingar som exemplen ovan. Fler övningar på samma tema finns i strategidelens översikt.
Källor till guiden
Egna exempel och antaganden anges i texten.